få ur mig lite...;=)

jag tycker verkligen det är tragiskt när man ser personer som man tidigare har känt, som har förvandlas till något ohyggligt.
    Man har gått i samma klass i 4 år, spelat i samma lag 3 ggr i veckan i 4 år och ridit i samma ridgrupp i 1 år. Däremellan har man samåkt 100tals gånger och männsikan beter sig som hon inte känner en. Hur falsk får man vara. Det kryper i mig när jag ser människan.

Att kräket hade mage att gå på min studentfest och ignorera mig hela kvällen fick bägaren att rinna över. Usch.

Kommentarer
Postat av: amila

när träffade du henne senast:S? Och vad hände?

2008-09-16 @ 18:44:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0